Igår var jag i radion och debatterade växande inkomstskillnaderna. Vi har nu lika stora klassklyftor som vi hade efter andra världskrigets slut.
Det jag ångrar att jag inte tog upp är 2 saker;
För det första borde jag tagit upp hur ohälsosamt det är att vara fattig, hur oerhört tärande det är med den molande känslan när det inte går ihop månad efter månad. Hur man som människa sakta bryts ner. Att tvinga in människor i fattigdom som den här regeringen gör med försämringar i A-kassan och sjukförsäkringen leder till ökad fattigdom och är direkt kontraproduktivt för ett samhälle. mAN BLIR SJUK AV ORO FINNS DET ETT TALESSÄTT SOM SÄGER.Det är en skam för ett välfärdssamhälle!
För det andra; jag borde sagt att vi har världens hårdaste regler i sjukförsäkringen och den tredje sämsta A-kassan, där slår bara Polen och Syd Korea oss. I dag får enbart 4 procent ut 80 procent av sin tidigare lön, man får max ut 11 000 kr netto och är tvingade att ta ett arbete med en lön på 9 000 kr annars stängs de av från a-kassan om de tackar nej….
Lätt att komma på efteråt vad jag skulle sagt… Men här är länken till inslaghttp://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4380912et
Jag tyckte aven att du skötte dig utmärkt!
Att du missade sakerna du nämnde ovan tog du igen med att du skapade en bild av vad tex den ökade barnfattigdomen verkligen innebär – väl så mkt värt då det skapar en känslomässig koppling till soffrorna!
Tiden är ju alltid begränsad för att hinna med allt men nästa gång så kanske du får med även ohälsoaspekten av den ökande ojämlikheten.
Du är en bra debattör som gör dig bra både i etern och i rutan – fortsätt så och lycka till!
…då det skapar en känslomässig koppling till siffrorna.
Varför kallar du inkomstskillnader för ”klassklyftor”? Alla som meriterar sig kan numera få ett välbetalt jobb. Talesättet ”begåvad men fattig” gäller inte längre.
I radion pekade man ut gruppen ensamstående med barn som en kategori där fattigdomen ökade. Du som har kontakt med dessa borde ha kunnat ge en beskrivning av varför fler pressats ned under fattigdomsstrecket (60 %). Inte är väl en stor grupp arbetslösa eller sjuka och på så sätt drabbade av försämringarna du nämner ovan?
Kan det vara så att det är bristande betalningsvilja från den andra parten när det gäller underhållsbidraget som är en del av orsaken? Är det en ökad klassklyfta?
I huvudsak är det jobbskatteavdraget som bidragit till de ökade skillnaderna. Även reavinster har kanske haft betydelse. Se vidare min blogg:
http://danne-nordling.blogspot.com/2011/03/jobbskatteavdraget-okar-klyftorna.html
/DNg
Glöm inte att den största utgiften för de allra flesta är skatten. Dvs stat/landsting/kommuns rovdrift på människors arbete.
För övrigt är en stor del av statistiken yngre, inte ensamstående föräldrar.